torsdag 6 november 2014

Första Novellen.

Du skulle inte tro.


Av: Claude Johnsson.



Kan du skicka smöret Erik, säger hans mamma med en bestämd trött röst.

Erik blickar tomt ut över frukostbordet, han är så trött att han knappt orkar tänka.

- Erik! Skicka smöret. Du måste ta på dig kläder och göra dig klar för skolan. Säger hans mamma mer bestämt än innan.

- Ja mamma. Jag ska! Här har du smöret.

- Ja för du får inte missa bussen igen, Mamma har inte tid att köra   till skolan, vet du väl!


Erik suckar djupt besviket och tittar ut i den mörka höst morgonen.

- Man borde inte få gå till skolan innan solen har gått upp, säger     Erik besviket samtidigt som han bestämt tar på sig sin mörkblå       höstjacka.



Hans mamma ger han en förstående blick, sedan försvinner hon in i sin telefon igen. Erik tar på sig ryggsäcken och går mot ytterdörren. Han vänder sig om en sista gång och säger hejdå till sin mamma. Mamman säger hejdå utan att titta upp från telefonen, som hon alltid gör. Erik slänger igen dörren och går ut.

Den bitande frosten är så kall och gör så att det svider till av friskhet i lungorna. Det är tur att han bara har 100 meter till busshålls platsen. Erik bor i en typisk villaidyll precis utanför stan, där aldrig någonting händer.

Erik går i ganska rask takt, för att inte frysa alldeles för mycket innan han kommer till bussen. Han vill inte att hans kompis Björn ska reta honom för att han fryser. Björn är en sådan kille som alltid väntar på bussen en kvart innan den kommer.

Erik går och tittar in i grannarnas fönster samtidigt som han raskt travar på till bussen. Han ser hur några äter frukost, medans de hos andra är helt släkt och mörkt.
Han går förbi det där huset. Huset som alltid har persiennerna nere, Erik går extra långsamt för att se om han kan få en glimt av vad som döljer sig där inne. Han har alltid hört historier om att det bor en läskig gubbe där inne och att han har barn i källaren.


Erik har alltid önskat att det var sant, för då hade det hänt något spännande där han bor.

Plötsligt ser Erik hur källarfönstret tänds i det annars så mörka huset. Han stannar till och tittar lite extra. Plötsligt ser han en blond liten flicka flyga upp mot det lilla källarfönstret.
Erik blir orolig och börjar gå lite långsamt för att inte bli upptäckt.
Men hon har redan sett honom med sina tårfyllda klarblå ögon.
Han ser hur hon skriker för sitt liv och pekar på honom, samtidigt som hon pekar bakom sig. Erik börjar gå fram mot staketet, men ju närmare han kommer ju mer ser han hur flickan skriker i panik, han kan nästan höra henne. Han hoppar över det låga staketet och springer fram mot fönstret. Han kastar sig ner så att han glider fram på knäna i det frostbitna morgongräset. 

Han försöker få tag i fönsterspringan så att han kan få upp fönstret, men springan är alldeles för liten. Han får syn på en spärr på insidan som kan öppna fönstret, Erik pekar på den förtvivlade flickan och sedan på spärren. Hon förstår och släpper på spärren, så att fönstret flyger upp en bit. Men fönstret sitter fast i en kedja så den är nästan omöjlig att få upp. Nu kan han höra hennes förtvivlande skrik, blandat med snyftningar.

- Du måste få ut mig härifrån snyftar flickan.


- Jag ska göra så gott jag kan, först måste vi få bort kedjan. Ser     du något som vi kan använda för att bända loss den? Säger Erik med   så lugn ton han kan.

Erik försöker se sig omkring genom källarfönstret för att se om han kan hitta något. Då får han syn på en stor machete liknande kniv. Han ber flickan att hämta den. Men flickan bönar och ber om att inte hoppa ner från pallen och gå och hämta den.

- Varför inte, bara gå och hämta den så kan vi garva ut kedjans       fäste. Säger Erik bestämt, samtidigt som han torkar tårarna från     hennes kind.

Flickan nickar förstående och hoppar ner ifrån pallen för att hämta macheten.
Då hörs en kraftig smäll mot källardörren, Erik hade inte tänkt på att dörren var barrikaderad med en lutande stol mot handtaget och massa annan skit som flickan bara hade kastat på för att den skulle vara omöjlig att öppna. Samtidigt som första smällen hörs mot dörren skriker flickan till i vild panik och vänder sig om mot Erik.

- Han kommer, Han kommer! Skriker flickan förtvivlat och tappar       macheten i golvet.







Erik hör från andra sidan källardörren att en man skriker av rent hat och ilska.

- Jag ska döda dig din jävla horunge! Öppna dörren! Jag ska fan       skära halsen av dig din jävla fitta!
Erik blir helt chockad av de han hör och blir för en sekund helt stel av skräck. Tills han känner flickans små händer ta ett stenhårt grep runt hans handled och hör henne gråta.

- Du får aldrig låta honom ta mig! Snälla, Snälla rädda mig!

- Jag ska göra vad jag kan, släpp min arm och hämta kniven! Så vi     får bort kedjan, säger Erik desperat.

Men flickan vägrar släppa, hon gråter och är så rädd att hon skakar.
Han hör hur mannen bankar och slår mot dörren samtidigt som han skriker de mest fruktansvärda saker till flickan.

Vilken sekund som helst kommer dörren att slås in. Han vågar knappt tänka på vad som skulle hända om han inte får ut flickan. Han tittar sig omkring och får tag i sin ryggsäck, han välter den upp och ner för att se om han har något användbart. Något som han kan bända av kedja med. Flickan vägrar släppa hans hand så han får slita bort hennes händer från hans, för om han bara får tag i sitt pennfack av stål kan han kanske använda det. Flickan gråter och skriker av ren skräck samtidigt som Erik hör mannen bakom dörren som snart kommer att flyga upp. Han får tag i pennfacket och tömmer det, sedan bänder han sönder det så att det ska bli lättare att bända av kedjan med det. Erik tittar flickan i ögonen och försöker överösta de skrik och bankningar som kommer bakom dörren.

- Detta kommer att gå bra! Kolla här, säger Erik.

Han försöker bända av kedjan men då plötsligt brister källardörren och mannen får upp den halvvägs. Nu finns det inte längre en sekund att slösa. Erik kastar bort det trasiga stål pennfacket och ställer sig upp, han försöker slita upp källarfönstret med all sin kraft. Erik tar i så att det knakar i hans tänder, han får blodsmak i munnen. 

Då hör han hur källardörren flyger upp med en kraftig smäll samtidigt som kedjan släpper från fönstrets fäste. Han kastas bakåt och hamnar på rygg i det frusna frost gräset. Fönstret slår igen. När han sätter sig upp ser han hur konturen av en lönnfet man reser sig upp från alla fyra och han känner hur mannen tittar på honom med en intensivt hatisk blick.

Erik kastar sig mot fönstret och försöker få upp det.
Flickan knuffar upp fönstret, men hon är för kort för att klättra upp. Erik kastar sig fram och tar tag i hennes händer, samtidigt ser han hur mannen lyfter upp macheten från golvet. Han försöker dra ut flickan. Men mannen sliter tag i flickans ben och håller fast henne, Erik sätter fötterna mot väggen och drar så hårt han kan.
Mannen håller ett stabilt grepp runt hennes ben, samtidigt som han böjer sig fram.
Han ger Erik en iskall psykotisk blick. 

När Erik möter denna blick stelnar han till, han känner hur det går isande kårar genom hela kroppen. Mannen lyfter upp macheten och tar ett stenhårt tag i flickans lockiga hår, hon skriker till av smärta och panik. Han sliter hennes huvud bakåt samtidigt som Erik drar allt han kan i hennes händer, med sin psykotiska blick fixerad på Erik, släpper mannen taget runt hennes fot och lyfter upp macheten. 

Flickans skrik nästan kvävs för att mannen drar så hårt i hennes hår. Han tittar Erik i ögonen samtidigt som han skär halsen av flickan utan att blinka. Flickans desperata skrik dränks av ett gurglande ljud och blodet forsar fram, mannen släpper macheten som faller ner på golvet med ett klingande ljud. Mannen sliter tag med båda sina händer i hennes hår drar så att hela strupen bryts upp.

Erik släpper hennes händer och kastar sig bakåt, helt chockat ser han hur mannen backar bort från källarfönstret. Flickans kropp rycker och sprattlar. Mannen tittar på henne och säger något, men fönstret har nu stängts så Erik hör inte vad han säger. Han kastar sedan hennes livlösa kropp mot golvet.
Sedan pekar han på Erik med macheten och säger ljudlöst.

- Du ska dö.

Sedan vänder sig mannen om och springer upp för källartrappan.
Erik kan först inte släppa blicken från flickans kropp, men när han hör hur mannen springer upp för trappan så kastar han in alla sina saker i ryggsäcken, så att han inte lämnar ett enda spår efter sig.
Precis när han fått i alla småsaker i väskan hör han hur ytterdörren öppnas och mannen springer ut mot honom.
Erik kastar sig över det lilla staketet och springer för livet, så fort han kan mot bussen.
Han hör hur mannen springer efter honom och när han kommer ner mot gatans slut ser han hur bussen precis har fått in sista passageraren. 
Han springer så fort att benen knappt hinner med. Han bankar allt han kan på sidan av bussen, så att bussen ska stanna.
Bussen stannar och öppnar dörren, samtidigt som Erik flåsande kastar sig in. Busschauffören tittar irriterat på Erik och säger

- Om du slår så på bussen igen får du aldrig mer åka med. Är det       förstått?

- Jag ska aldrig mer slå på bussen, förlåt.

Han visar kortet och går på bussen, lägst bak ser han Björn sitta och se mallig ut. När Erik närmar sig Björn, ser han hur mannen från källaren kommer springande och börjar också slå på bussen. Erik blundar så hårt han kan och önskar att bussen inte ska stanna för Mannen.
Bussen stannar lika abrupt igen och busschauffören blir ännu argare.
Chauffören öppnar dörrarna och säger

- Sluta slå på bussen! Vi kommer aldrig här ifrån om det ska vara på   detta viset.



Mannen säger något till chauffören som Erik inte hör, men Chauffören ropar på honom.

- Du där i mörkblå jacka kom tillbaka hit.




Erik blundar och går motstridit längst fram i bussen igen.
Mannen från källaren håller fram något och säger

- Du glömde den här killen.


I mannens hand ligger Eriks mobiltelefon, han blir helt stel av skräck och tar fort mobilen ur handen på mannen. Han stoppar den i fickan samtidigt som han vänder sig om och går tillbaka. Erik ville inte ens titta på mannen. Han ville bara försvinna, samtidigt som han känner alla andras blickar bränna på honom.

- Ska du inte säga tack i alla fall, säger mannen.


Erik bara går så fort han kan mot Björn.

- Vi syns hemma sen efter skolan, ropar mannen med ett stort leende   på läpparna.

Erik sätter sig bredvid Björn, och stirrar tomt in i sätet framför honom.
Björn tittar på mannen som står vid busshåls platsen och vinkar, Björn vinkar tillbaka med ett leende sedan säger han.

- Var inte det där cp gubben från din gata?

- Jo det var det, säger Erik tonlöst.

- Där ser man, så va har du varit med om? Du är alldeles svettig?

- Du skulle aldrig tro mig om jag berättade. Säger Erik hopplöst.



För vem skulle tro en 12 årig pojke som berättade denna historien.



måndag 3 november 2014

Noveller och berättelser.

Här är min blogg för att dela med mig av mina Noveller och berättelser.

Kommentera gärna!

Har ni frågor eller saker ni undrar, snälla skicka ett mail till mig i så fall.
fotoclaude@hotmail.com