torsdag 4 december 2014

Här är fjärde delen av Vad föder döden?



----------------------------------------- Fjärde delen ----------------------------------------------



Veronika öppnar dörren i samma stund och säger hej.
En barsk gammal Polisman tittar granskande på henne och säger,

- Hej, är det du som är Veronika?

- Ja, svarar hon försiktigt.

- Har ni varit medvetna om vad som precis har hänt här ute? Svarar han allvarligt.

Veronika tittar mot Karl och möter hans blick, sedan svarar hon försiktigt.

- Nä...

Polismannen tittar granskande in på Karl, han ser att de båda har gråtit.

- Stör jag? Det ser ut som du har gråtit? Svarar han i samma tonfall som innan.

- Va...nä... men va är det som ha hänt? Svarar Veronika honom, så han inte ska fokusera så mycket på dem.

Han tittar granskande på Karl, sedan på henne innan han fortsätter.

- jag måste tyvärr meddela er att Greta, din granne har blivit anhållen för mord. Därför måste jag veta om du känner henne? eller har hört, kanske sett något konstigt?.

Veronika tittar förvånat på Polismannen,

- oj, förlåt men jag kände henne inte så bra. Tyvärr, förresten har vi lite bråttom till sjukhuset.

Karl ler mot polismannen,

- aaa, jag ska bara hämta min jacka först,

Polisen ser hur Karl gör sig bered att gå, han flyttar på sig och Veronika tittar på innan hon säger.

- Möt mig utanför om 5 minuter,

Karl nickar lite försiktigt sedan går han förbi henne och Polisen.
Utanför lägenheten är det fult pådrag. Det är Poliser och andra människor överallt, han vet inte riktigt vad han ska fokusera på.

- Akta på dig, säger två stycken som kommer med en bår. De kör nästan på honom.

Massa blodstänk över hela korridoren från tantens lägenhet, något fruktansvärt måste ha hänt. Det är precis som i en kriminalfilm, någon står och tar kort in i hennes lägenhet. Några gubbar, säkert kriminalare står och diskuterar något. Karl kunde inte föreställa sig att det kunde se ut så, verkligt ut. Plötsligt får han lite ont i magen. Han hör inget bebis skrik, inget gällt skrik som ekar genom korridoren. Det suger lite i magen, så som det gör när man vet att något riktigt hemsk har hänt. Karl hoppas över hela sin själ att Skinnskallens bebis är okej. Karl tittar sig omkring för att se om han ser den stora tatuerade mannen, men ser bara poliser. Hissen kommer och han tar den upp till 8 våningen. Fan, tänker han. Jag har ju glömt min dator. Nu kommer jag säkert inte nära hennes lägenhet, fören allt det där polisgrejen är över.
Han skyndar sig till sin lägenhet, öppnar dörren och tar jackan. Karl tittar efter sina nycklar och tar dem från sin svarta bänk. Han stänger och låser. När han är i hissen på väg ner kommer han på att han måste ha sin plånbok med sig. Fan min plånbok tänker han. Karl trycker på stop och hissen stannar abrupt mellan 4 och 5 våningen. Karl känner igenom sina fickor på jackan och hittar den, sedan trycker han på den slitna gröna knappen på väg ner igen. Han kliver ut ur hissen och tittar bort mot Poliserna och utredarna. Karl försöker se om Skinnskallen är där med sin bebis, men han får inte syn på honom. Han vänder sig om och går ut. Utanför ser han hur Veronika står och tittar bort mot poliserna. Karl ställer sig bredvid henne och frågar,

- vet du vad som hände?

- aaa, någon sköt tanten tror jag. Men undra varför...

- mmm, det kan man undra, denna dagen kan inte bli konstigare. Svarar han henne.

- nä...ska vi åka till sjukhuset nu?

- Ja det går vi, svarar Karl

De går till hennes mörkgröna lilla bil, en gammal Nissan.
Den luktar häst och wunderbaum inuti den, han får inte glömma bort att fråga henne om hon har häst tänker han. Samtidigt som hon backar ut och de kör iväg mot sjukhuset.


När de väl kommer till sjukhuset, släpper Veronika av honom för att åka och parkera. De bestämmer att de ska mötas vid akuten. Karl går ditt direkt. När han kommer fram till mottagningen, ser han sig om för att ta en nummer lapp. Men han verkar vara den enda där, Karl går rakt genom det vita rummet, där de becha stolarna står lite överallt. Han tittar efter någon i receptionen men ser ingen, han plingar på ringklockan. Veronika kommer in strax efter,

- Oj, vilken tur, Bara vi här eller?. Säger hon glatt.

- Vi kan ju alltid hoppas att det går fort. Svarar han.

En liten gammal sjuksköterska kommer gående bakom receptionen, hon tittar på dem och säger,

- har ni tagit en nummer lapp?

Veronika och Karl tittar på varandra sedan svarar Veronika,

- vart finns nummer lapparna?

Sjuksköterskan pekar på en pelare längre bort i rummet, Karl går ditt han drar ut en gul lapp ur den röda maskinen. Det känns nästan som om den ska lossna från sitt fäste, så sliten som den är.
Han tittar mot receptionen och visar upp nummer lappen, Veronika tittar på tanten med ett leende och säger,

- så, nu har vi en nummerlapp.

- Bra, men det spelar ingen stor roll just nu gumman. Säger sjuksköterskan bakom receptionen innan hon fortsätter.

- Det är en väldigt lugn kväll, så va har ni för akutproblem.

Veronika ser på Karl som står precis bredvid henne han ler stort mot Sjuksköterskan, innan han säger.

- Humm, vet inte hur jag ska säga detta på ett bra sätt, men asså.... Viktoria avbryter honom.

- Vi har båda cancer, som vi opererades för i morse, men.... Karl fortsätter

- Nu råkar det vara så att...humm hon har min Iphone i magen och jag har hennes i min. Han drar upp sin tröja och visar ärret.
Veronika gör likadant, hon blottar sitt ärr också och nickar med hållande. Sjuksköterskan bakom receptionen lyfter sina ögonbrynen. Hon tittar på de två ungdomarna som står och visar sina identiska ärr. Hon funderar en sekund.

- Jaha...svarar sjuksköterskan.

Karl svarar henne frågande,

- va ska vi göra?

Veronika nickar meddelande, samtidigt som sjuksköterskan tittar på dem skeptiskt innan hon svarar.

- Ja... jag ska hämta en doktor, som får titta på er. Sitt ner här så kommer han strax.

- okej, svarar Veronika, samtidigt som sjuksköterskan går iväg för att hämta en doktor.

De tittar på varandra och ler,

- Undrar om vi tar dagens pris. Säger Karl

- haha, mer årets pris, svarar Veronika.

- Ja lätt som det konstigaste som har hänt.

De småskrattar lite, i samma stund kommer en doktor in i väntrummet. De hinner knappt sätta sig ner.
Doktorn är en ganska lång man i medelåldern, svart hår och bruna ögon. Han tittar skeptiskt på dem och säger,

- så det är ni som har cancer?

- aaa svarar de båda samtidigt.

- humm... driver ni med oss nu? Bara för att vi inte har så mycket att göra? Svarar han lite lätt stött.

- va? nä...varför skulle vi göra det? Svarar Karl förvånat.

- Va heter ni? Svarar han skeptiskt och tar fram block och penna.

De säger sina namn och personnummer, doktorn tittar på dem skeptiskt, innan han fortsätter.

- Vänta här jag ska kolla upp detta, han går bort mot svängdörrarna igen.
- Vänta!, säger Karl, Doktorn vänder sig om, han drar upp T-shirten och visar sitt ärr.

- Ska du inte titta på det först, säger han. Veronika gör likadant och doktorn stannar till.

Han tappar nästan hakan, utan att tveka går han fram till dem han böjer sig ner och tittar på Veronikas ärr, sedan på Karls.

- Vem har gjort detta? Säger han häpet.

- en doktor, svarar Veronika.

- Inte här. Svarar han henne direkt.

- Jo asså det var i morse, svarar Karl.

Doktorn reser sig upp och tittar ännu mer skeptiskt på dem, innan han fortsätter.

- Ni menar alltså, att ni kom hit på morgonen med dödlig cancer och att ni blev opererade, sedan fick ni lämna sjukhuset?

- Ja, svarar Veronika allvarligt och Karl nickar.

- Det var det löjligaste jag har hört. Säger doktorn glatt. Sedan fortsätter han.

- jag ska fan! gå och kolla detta, ursäkta mitt språk. Men detta är ett skämt.

Doktorn vänder tvärt, han går snabbt in genom skjutdörrarna.

Veronika tittar på Karl som brister ut irriterat,

- Vadå ett skämt! ha...varför skulle vi ens...ååå blir så arg...

Hon ler och klappar han på axeln, sedan går hon fram till receptionen och frågar sjuksköterskan.

- Kommer Doktorn tillbaka?

Hon tittar upp på henne, sedan tittar hon ut mot sjukhuskorridoren som hon kan se bakom receptionen.

- det tror jag nog, svarar hon.

Svängdörrarna in till väntrummet flyger upp och in kommer ett gäng olika doktorer kommer in.

- Där är dom, säger deras doktor.

Doktorerna och kirurgerna går fram till dem, de tittar på ärren.

- Absolut inget ärr som jag har sett någon sy här, säger en av dem.

- Nä, jag har aldrig set något liknande. Säger en annan.

De känner och klämmer, innan de ber dem följa med. De drar iväg Karl och Veronika in i ett litet sjukhus rum. De säger åt dem att stanna. Veronika tittar sig omkring i detta rummet. Det ser ut som ett vanligt sjukhus rum, på vägarna händer en afiche om hur kroppen ser ut, på andra sidan vägen är hyllorna fyllda med olika spännande sjukhus saker.
Karl tittar på den något hemska sjukhus sängen med papperslakan, nedanför är en grön papperskorg fylld med lite allt möjligt.
Veronika tittar på Karl som fascinerat tittar sig runtomkring. Hon ler lite för sig själv, han tittar på henne och hon tittar bort,

- Va tror du de kommer göra? Säger han till henne.

- Jag önskar jag visste, svarar hon

- De försöker nog lista ut vad de ska göra med oss, de verkade ju ganska fascinerade över vår historia. Säger Karl, Veronika tittar på honom och fortsätter.

- Jag tror nog att de försöker bevisa att vi att vår historia är falsk. Tor inte du det?

- Jo...de verkar ju som om de driver lite med oss.

Doktorn öppnar dörren och säger

- Kom med här,

Veronika och Karl går ut ur rummet och in i ett annat rum nästan lika dant bara lite större. Där inne står 5 olika doktorer och kirurger. Den kvinnliga i mitten av dem säger,

- Vi har snackat lite, hon pekar på de andra doktorerna innan hon fortsätter.

- Vi måste rönka er, för att senare ta ett beslut. Snittet på era magar är absolut inte gjort på detta sjukhuset.

En annan doktor sätter ett finger i luften och fortsätter att berätta.

- först trodde vi att ni drev med oss. Men vi ser här att ni är inskriva för operation och att ni ska opereras om en timme.

Den yngsta doktorn fortsätter sedan,

- Vi har absolut inga upp gifter om att ni har cancer. Vi kommer ta blodprov. Har ni cancer så kommer vi inte att operera er.

Karl ser chockerat på dem han tittar på Veronika innan han frågar dem.


---------------------------------------------- SLUT -------------------------------------------------


Sista delen kommer i morgon kära vänner.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar